lördag 14 april 2018

Vår åsikt. Vårt hus.


Och där stod det. Ett hus lämnat åt sig självt. Det andades själ och svunnen tid, och tog vänligt emot oss. Klippans Bruk har ombesörjt så att vi får fri tillgång till detta lilla palats nere vid ån. Makalösa Hélene och makalösa Bruk som visar sin generositet och samarbetsvilja på detta vis. För även om vi tycker att scenen är vår och huset är vårt så får vi ändå landa i verkligheten en stund och se att det riktiga ägarskapet inte är vårt. Såklart. Meeeen. Nu ska det vara romantiska och målande beskrivningar. Så jag tar mig friheten att skriva vååååååååårt!!! För det känns så.

Vi har öppnat fönster, sopat, dammar, röjt undan en miljon döda insekter och några fladdermöss. Som om tiden stannat för sisådär en tio tolv år sedan. Men nu ska det inte eka tomt i huset mer. Det ska fyllas av Bruksspel(are), glädje kärlek och värme. Men också av en massa praktiska saker, som gör Bruksspelet lite enklare att leva och hålla reda på. 



Den första städdagen, tog vi en paus ute i årets första riktiga vårsol. Helene spelade upp årets öppningslåt för oss. Som liksom vår inflytt i huset handlar om hur tidsepoker avlöser varandra. Historierna flätas samman, och nu tar vi tiden i handen och går med den in i vårt hus. 
Vi har ett hus. Kontor? Matsal? Övernattningar? Vem vet. 
Men rasande vackert kommer det att bli. Ett skruttigt men vänligt hus, med en makalös utsikt. Eller åsikt om man vill kalla det så. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar