Ideella krafter.

Ett illustrerande exempel på hur mycket ideellt arbete som läggs ner till Bruksspelet är vår Kostymgruppen. Här finns allt från glada amatörer som nyss lärt sig sy en raksöm, till professionella med många års erfarenhet. Det är medlemmar ur ensemblen, men också folk utifrån. Varma generösa godhjärtade personer, som med (nästan bokstavligt) blod, svett och tårar knåpar ihop kostymerna och ser till att skådespelarna är tidsenligt klädda in till minsta detalj. I slutspurten inför premiär pratar vi arbete långt ut på nattetimmarna.

Kostymgruppen: Ni är så värdefulla, och även om ni inte glänser på scen i egen person, så glänser era kreationer där! Och era godhjärtliga insatser är guld värda för oss.

Vi kan inte tacka er nog!

Autentiskt

Idag har arbetet med kostym fått fart. Vår kostymtecknare Yvonne Eriksson har försett kostymgruppen med skisser och direktiv.
Ambitionen är i år, likt de föregående åren, att kunna leverera en så autentisk bild som möjligt, av den tidsepok som utspelas. Kostym är en viktig del i detta. Här kommer en smygtitt på inspiration och vad som komma skall!

Såhär!

Ytterligare en arbetsdag har genererat produkter. Vi har en bild som kan representera oss i marknadsföringen.

På kostym har det röjts ännu mer. 

Och på teknik har två pärlor fixat, lödat, svurit, svettats, vevat kablar och kopplingar och annat pyssel. 

Högt flygande planer

Årets Bruksspel - "Högt flygande planer", utspelar sig i början av 1920-talet. Vi får möta bruksarbetarna i en tid då kvinnor fick rösträtt.  Ungefär samtidigt som Karl Gerhards första revy hade premiär och svensk nöjeskultur växte.

Sen har vi Elsa Andersson.

Elsa var den första svenska kvinnan som erhöll aviatördiplom. Hon blev alltså pilot. Tänk. Att detta historiska guldkorn utspelade sig i Ljungbyhed. 

Mer än så avslöjas inte för denna gång. 

Hårresande rent!

Huvuden har rullat nere på kostymavdelningen denna helg. Alltså helt utan våld och blod. Jag talar om perukhuvuden.

I inventeringen och sorteringen av kostym har nu alla peruker tagits fram. Kanske det finns en och annan peruk som kan passa till årets föreställning?

Turligt nog har vi i vår en ensemble en ung kvinna som kommit tvåa i SM för frisörelever, som övervakat projektet att kamma igenom och ställa i ordning perukerna. 

Varje strå på sin plats. 

I möjligaste mån så används våra naturliga kalufser till föreställningen. Att bära peruk i svensk högsommar är lite som att stoppa huvudet i ett bastuaggregat. 

Från kaos till ordning

Logerna bakom Bruksspelets scen, är en mindre katasfrof under speltiden. Skådespelare och ensemble trängs, bland rekvisita, kostym, kuliss och pappersfabrikens material. Det går fort där bakom.

En byte ska klaras snabbt. Kläder som fastnar i mikrofonsladden och klibbig svett. Ett fräsande svärord. En halstablett. Vatten. Någon glömmer sin handväska. Klackar klapprar fort genom de tre stora lokalerna som disponeras för att rymma oss alla. Någon masserar en öm tå. Busiga barn hyschas. Och andra står och förbereder sig mer inåtvända och mediterande. En och annan kram delas ut. Koreografi och stämmor gås lågmält igenom.

Det är en stressig miljö, men mycket fnittrig också.

Bakom scenen följer vi pjäsen under dess gång, men bara med öronen. För vi får absolut inte synas där bakom ridåerna. Vi nynnar med viskande röst med i låtar, dansar, gestikulerar och (på ren skånska) "glöttar" oss. Det är en slags laddning, för att prestera med full energi när vi går ut på scenen i våra nummer. 

När lamporna släcks till Bruksspelets sista föreställning för säsongen, börjar nermonteringen av spelplatsen. Scenen som tog flera veckor att bygga upp rivs ner på bara ett par timmar, och återställs till bara en fabriks funktionella lastbrygga. 

Kulisserna kastas mer eller mindre in i logerna, som lämnas i kaos. Alla är trötta och urladdade. Bruksspelet är slut. 

Därför är det nu så härligt att se, hur logerna efter helgens arbetsdag, nu står prydliga och redo för ännu ett års Bruksspel. Bråten och brädor är utsorterade till användbart materials ära. 

Men det ska dröja ännu några månader innan vi kan flytta in. 

På lördag är det dags för Arbetsdag nummer två. 

Utan ett frö blir det ingen växt.

När jag samtalar med Heléne Lindquist om hennes outgrundliga engagemang för Klippan, och äran hon ska ta åt sig för vad hon lyckats åstadkomma med teater Amabile och med Bruksspelet, så slår hon alltid detta ifrån sig, och ger äran till alla människor runtomkring; ensemble, funktionärer, författare, kompositörer, sponsorer osv, som gör Bruksspelet till vad det är. Vilket ju är sant.. Men. Jag menar att det krävs ett frö för att en växt ska kunna gro. En motor för att bilen ska rulla.

Så låt oss stanna vid Heléne en liten stund, och tacka henne för den där gången hon passerade Klippans pappersbruk, (sådär som Klippanbor gör ganska ofta), och den ingivelsen kom. Det skulle vara jäkligt fräckt att sätta upp en teaterföreställning här". 

Jag kommer ihåg när Heléne nämnde detta för mig en kväll, och jag tänkte att det nog bara var en sån där idé som bara skulle komma att förbli en idé. Helene är nämligen otroligt bra på ideér, och kan spinna igång med gränslös kreativitet och fantasi. Och det finns sällan några gränser på ambitionsnivån. 

En tid senare, berättade Heléne att hon satt igång att projektera och undersöka möjlighet för att sätta upp en sommarteater på Bruket. 

Jag blev inte särskilt förvånad. Men jag kunde (i sedvanlig ordning) inte låta bli att undra om detta var gränsen till dårskap ändå. En gris i en säck, dans på tunn is, ett fallskärmshopp utan instruktion om hur man gör. Ändå, vet jag av erfarenhet, att när Heléne gett sig in i nåt, så kan inget i världen stoppa henne. 

Jag glömmer aldrig när jag fick en förhandslyssning på ledmotivet till det som skulle komma att bli Bruksspelet. Den satte sig på första lyssningen. Och några månader senare fick jag beskåda detta, och gick hem i sommarkvällen med varmt hjärta, tårade ögon och ståpäls på armar och ben.

Heléne hade gjort det igen. Med god hjälp från andra begåvade och kreativa människor. 

Bruksspelet är ett etablerat guldkorn, och en riktig stolthet som sätter Klippan på kartan. Besökare från norr till söder i hela Sverige, har kommit för att titta på föreställningarna.

Och nu är fröet satt. För femte året i rad. Och tillsammans ska vi alla Brukizar vårda och vattna vår växt, så ni alla kan ta del av den när den blommar i sommar.

Tack Heléne!

Startskott!

För två veckor sedan samlades ett glatt gäng på Sågen. En förväntansfull ensemble väntade ivrigt på för att få höra vad Helene Lindquist, Annika Kofoed och P-O Nilsson hade att berätta om årets uppsättning.

Det blir en musikal under namnet "Högt flygande planer", och vi tar oss till 20-talet, flyget i Ljungbyhed, och såklart livet på Bruket. Verklighet och fiktion, ska alltså leverera årets föreställning. 

Och idag möttes vi upp för Arbetsdag.

Och det har röjts, städats och sorterats. Idogt arbete och många glada skratt. Bruksspelets ensemble består i år  av en hel del gamla rävar, men också nya deltagare, och arbetsdagarna är ett bra sätt att jobba upp hjärtliga relationer. För Bruksspelets grund är glädje och gemenskap.

Golvet på kostymrummet är nu synligt. Och en hel del material har åkt till återvinning. 

Bråte har rivits ut bakom scenen nere på Pappersbruket. 

Och vi har  blåst liv i sociala medier. 

Ett antal baljor kaffe har inmundigats. Det gäller att hålla ångan uppe! 

Men många timmars arbete återstår, för att lokalerna ska vara redo att fyllas med repetition, toner och bygge. 

Ni vet väl att ni kan hitta oss på Facebook, Instagram och Youtube? Sök på"Bruksspelet", så hittar ni oss. 

Hälsningar 

Glada brukizar!